﻿<b>Kontr.=proſten Almqwiſt</b> inſtämde i den fö=
regående talarens yttrande och anhöll, att ur
kyrkolagen få uppläſa de paragrafer, ſom lemna
upplysning rörande kyrkotukten. Ur de uppläſta
§§ framgick, enl. talarens förmenande, att det
finnes en aflösning för hemliga, ej wid dom=
ſtolen anhänggjorda förbrytelſer; denna aflös=
ning borde ſke mellan fyra ögon och kunde blifwa
ett kärleksfullt ſamtal, hwarwid preſten kunde
anwända egna ord eller hålla ſig till handbo=
kens formulär. På detta ſätt handlade talaren
i förewarande fall. Att uteſluta från nattwar=
den är wådligt för ſjälarne, likſom det å andra
ſidan är wådligt för dem, att de owärdiga få
framträda. Mellan desſa båda klippor måſte
preſten med lärleksfull förſigtighet lotſa ſig fram
och derunder ockſå ſe till, att han ej ſätter wa=
pen i händerna på dem, ſom wilja från ena
eller andra hållet anfalla kyrkan. Men gå man
med förſigtighet och kärlek tillwäga, ſå kan man
ſmåningom införa en kyrkotukt, ſom berör de
enſkilda ſjälarne och förer dem till Kriſtum.
För att från en ſådan kyrkotukt bör bl. a. pre=
ſten träget reſa omkring i ſin förſamling, göra
ſig bekant med deß medlemmar, ofta hålla bibel=
förklaringar m. m. Likaledes böra kommuni=
kanternas knnſkaper pröfwas efter wår tids for=
dringar, ej blott de yngres utan ock de äldres,
emedan de annars ſnart glömma och derigenom
ſå ſmåningom alla dragas ned i okunnighet; en
ſådan pröfning har en kraftigt uppfoſtrande wer=
kan, och närmar herden och hjorden. Man kan
för öfrigt ej nu ſäga, att kyrkotukt ej utöfwas
inom ſtadskyrkan; hon werkar redan, faſt man
ännu ej kommit ſå långt; men wid wändpunk=
ten ſtå wi dock. För en 10 till 15 år ſedan
kunde klagan öfwer, att ingen tukt utöfwades,
wara berättigad, ej ſå nu. Flere finnas wis=
ſerligen, ſom ej anſe kyrkotukten nog ſträng,
och ſom ej wilja mottaga nattwarden af en preſt,
ſom framſläpper i deras tankar owärdiga per=
ſoner; men en dylik åſigt kan ej kallas ſam=
wetsgranhet utan måſte benämnas ſamwetsſwag=
het. — Hwad beträffar aflösning utan lagåtal
förekom hon i talarens ſörſamling näſtan ute=
ſlutande för ſynder mot ſjette budet; wid dy=
lika förbrytelſer ſkall, då de bekännas, mannen
lika wäl ſom qwinnan aflöſas.